I dag har jag genomfört min aktivitet i förskolan. I aktiviteten deltog 3 barn 1 svensk och 2 med ursprung från andra länder. När jag frågade barnen hur det kommer sig att vissa saker flyter/ sjunker svarade de:
-Stenar tror jag att de sjunker ner i vattnet för att de är så tunga och vattnet också är tungt.
– Jo småstenar sjunker. Pinnar sjunker inte för de är inte så tunga och om de är små.
– Jag tror att om man kastar sådana där ekollon i vatten tror jag att de sjunker för de är så tunga.
Jag utgick även här utifrån catoonen och berättade om andra barns hypoteser. Barnen fick testa olika saker och se vilka som flöt/ sjunk. Det blev en liten "krock" med språket då det var svårt med begreppen tung/ lätt i förhållande till flyta/ sjunka. Barnen hade roligt och tyckte att det var intressant, det var dock ingen som fick någon riktigt aha upplevelse. Jag var väldigt fundersam över om jag skulle lägga till leran eller då de inte hade greppat det första målet men valde dock att lägga till denna. Jag är ännu väldigt konfundersam över om det var bra eller dåligt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Efter att jag genomfrt min aktivitet i förskolan har jag funderat i liknande banor som dig. För mi del kändes det som det hade räckt med själva upplevelsen kring vad som flyter och sjunker, och att man kanske skulle stannat där. Det kändes som om det blev för mycket för barnen när jag försökte få dem att reflektera över vad som hände med föremålen och varför när de var mitt uppe i utforskandet. Man lär sig otroligt mycket när man får ut och pröva sina planerade aktiviteter, och det vi gjort och lärt oss nu har vi stor nytta av i vårt kommande yrke så se det som något positivt.
SvaraRaderaJag upplevde det inte som att det blev för mycket för barnen att blanda in leran i experimentet. Kanske beror det på att jag hade tre barn som alla fyllt fem år och att de klarade ytterligare en utmaning? Visst är det lärorikt att vara ute på fältet och det är ju där som vi lär oss otroligt mycket, som du påpekar Frida. Svårigheten när vi ännu läser är att kunna anpassa aktiviteterna efter barnen när vi inte känner till barngrupperna så väl, men det är ju oftast genom sina "misslyckanden" som man lär sig bäst! Det är då man mest reflekterar och analyserar och vad man ska tänka på till nästa gång.
SvaraRaderaPrecis som du skriver Elin så kan det vara svårt när språket inte "räcker till" Jag hade också några barn som benämde tungt och lätt på ett annat sätt men ibland tror jag att det kan vara vi vuxna som måste försöka förstå vad det är barnen menar när de själva inte har orden. Du skriver också att barnen inte fick någon direkt aha upplevelse men jag tror att den ibland kommer efteråt när barnen har fått smälta intrycken från aktiviteten och funderat på vad det egentligen var de gjorde och såg. Precis som Hanna skriver så kände jag att momentet med leran skulle ha blivit för mycket vid samma tillfälle så jag valde att hoppa över detta moment.
SvaraRadera