Enligt Ginner och Mattsson (1996) är teknik allt det som människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter människan utvecklar och förvaltar i denna problemlösande process. På förskolan känns tekniken mer tydlig än i skolan då de har mycket material som innebär konstruktion; byggklossar, lera av olika slag eller lego men man kan även låta dem få lösa problem i vardagen. Detta ger barnen möjlighet att få uppleva teknik på ett positivt sätt redan i förskolan innan de börjar skolan (Muntlig kommunikation, 100208). Även i skolan finns tekniken överallt, det räcker med att se till barn och elevers vardag där de använder sig av exempelvis cyklar, gungor, färger, saxar, papper och penna.
När jag varit ute på min VFU har jag bland annat uppmärksammat hur vanligt det är med elever som nästan ”missbrukar” blyertspennor. De vässar och vässar vilket bidrar till att de hela tiden måste be om nya pennor. Pennan är och har länge varit ett betydelsefullt redskap i vår kommunikation med omvärlden och är även en av många tekniska uppfinningar som underlättat vår vardag och då inte minst i skolan. Jag tänker att man i skolan kan inleda med att prata om vilka olika redskap vi använder oss mycket av i till exempel skolan för att låta eleverna skapa en gemensam lista som man kan spara för framtida bruk till ett fortsatt forskande kring de olika redskapen. Men vid det första tillfället exempelvis fokusera på pennan, enligt Ahlrik (Muntlig kommunikation, 100208) är det bra att börja undersöka enklare teknik och då ta reda på vad blyertspennor är gjorda av och hur de tillverkas. Här kan man använda sig av samhället som resurs och om det finns möjlighet gå på studiebesök för att bli mer insatt i tekniken. Eleverna kan även få ta reda på hur pennan har utvecklats i ett historiskt perspektiv och vilken betydelse den har haft för människan. Jag tänker att man även kan gå ut i naturen för att låta eleverna göra egna kolpennor varifrån jag fick inspiration från dagen på Aspö gård. Enligt kursplanen i Teknik (Utbildningsdepartementet, 2008) är syftet att så långt som möjligt göra vardagstekniken begriplig och synlig för eleverna. Jag tänker att man även kan bredda perspektivet genom att tillsammans ta reda på hur denna teknik påverkar naturen och vilka konsekvenserna blir. Förhoppningsvis blir eleverna stimulerade till ett fortsatt utforskande och får en positiv upplevelse till teknik även i skolan.
När jag varit ute på min VFU har jag bland annat uppmärksammat hur vanligt det är med elever som nästan ”missbrukar” blyertspennor. De vässar och vässar vilket bidrar till att de hela tiden måste be om nya pennor. Pennan är och har länge varit ett betydelsefullt redskap i vår kommunikation med omvärlden och är även en av många tekniska uppfinningar som underlättat vår vardag och då inte minst i skolan. Jag tänker att man i skolan kan inleda med att prata om vilka olika redskap vi använder oss mycket av i till exempel skolan för att låta eleverna skapa en gemensam lista som man kan spara för framtida bruk till ett fortsatt forskande kring de olika redskapen. Men vid det första tillfället exempelvis fokusera på pennan, enligt Ahlrik (Muntlig kommunikation, 100208) är det bra att börja undersöka enklare teknik och då ta reda på vad blyertspennor är gjorda av och hur de tillverkas. Här kan man använda sig av samhället som resurs och om det finns möjlighet gå på studiebesök för att bli mer insatt i tekniken. Eleverna kan även få ta reda på hur pennan har utvecklats i ett historiskt perspektiv och vilken betydelse den har haft för människan. Jag tänker att man även kan gå ut i naturen för att låta eleverna göra egna kolpennor varifrån jag fick inspiration från dagen på Aspö gård. Enligt kursplanen i Teknik (Utbildningsdepartementet, 2008) är syftet att så långt som möjligt göra vardagstekniken begriplig och synlig för eleverna. Jag tänker att man även kan bredda perspektivet genom att tillsammans ta reda på hur denna teknik påverkar naturen och vilka konsekvenserna blir. Förhoppningsvis blir eleverna stimulerade till ett fortsatt utforskande och får en positiv upplevelse till teknik även i skolan.
I samtycke med tidigare talare (Frida) har jag förstått att teknik är så mycket mer än vad man hade uppfattat det från början. Tekniken kommer in i så gott som allt om man tänker på hur tekniken har utvecklats fram tills idag, är all denna teknik i dagsläget verkligen nödvändig för att underlättar vår vardag tänker jag?
Referenser
Ginner, T & Mattsson, G (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur
Utbildningsdepartementet. (2008). Grundskolan, kursplaner och betygskriterier. Stockholm: Fritzes
Ahlrik, A. (100208). Föreläsning om Teknik för tidiga åldrar på Högskolan i Skövde.
Referenser
Ginner, T & Mattsson, G (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur
Utbildningsdepartementet. (2008). Grundskolan, kursplaner och betygskriterier. Stockholm: Fritzes
Ahlrik, A. (100208). Föreläsning om Teknik för tidiga åldrar på Högskolan i Skövde.
Visst har man fått upp ögonen för hur mycket som är teknik och hur vi skapar oss ett beroende av tekniska föremål. Jag håller med dig Hanna att vi ska vara aktsamma om det material vi har och inte bara se det som en förbrukningsvara som tycks vara fallet med blyertspennorna hos "dina" elever. Vi måste vara rädda om vår natur om vi vill ha den kvar och enligt Ginner & Mattsson (1996) så är det lika viktigt att eleverna får en förståelse för tekniken och dess funktion som att de måste bli medvetna om de hot mot miljön som vi står inför idag.
SvaraRaderaJag tycker att idèn om att eleverna ska få tillverka egna kolpennor är jättebra, själv tycker jag det var spännande att se hur det gick till och att de faktiskt funkade utmärkt att skriva med!
Din sista fundering om all teknik verkligen är nödvändig för att underlätta vår vardag är det tyvärr så att vi själva har skapat detta behov tror jag. På både gott och ont... Men jag har blivit väl medveten då vi arbetat med vårt tema att människan är en lat varelse som tar minsta möjliga väg och där det går åt minst energi. Risken är väl att vi till slut sitter där med alla våra tekniska prylar och utrustning, men att vi inte orkar lyfta på oss och använda dem...