Jag har undersökt och observerat den teknik som finns på förskolan och blivit varse om att det mesta är teknik nu när jag har de "glasögonen" på mig. Jag tänkte berätta om "teknikhörnan" som finns på förskolan där barnen får undersöka och skruva isär trasiga apparater som skänkts av föräldrarna. Till en början var det just det barnen gjorde, skruvade isär sakerna, men nu har det utvecklats till att de även framställer nya föremål med hjälp av trasiga delar. Detta tycker jag är mycket positivt då de tar tillvara på de resurser som finns och att man kan återvinna saker istället för att bara kasta bort dem. Ginner och Mattsson (1996) skriver om hur viktigt det är att barn redan tidigt får en förståelse för miljöpåverkan och hur vi bäst ska ta hand om vår natur. Jag delar författarnas syn och vill att man redan på förskolan arbetar med återvinning och att man lär barnen att vara rädda om vår jord. Barnen ska få vara delaktiga i ett arbete med att återvinna material och lära dem grunderna i sopsortering. Arbeta med detta som ett tema under lång tid och att det skapas en förståelse hos barnen om hållbar utveckling. Självklart ska det vara på barnens nivå så att förståelsen infinner sig och även utforma arbetet på ett intressant och lustfyllt sätt.
När barnen får undersöka tekniken genom problemlösningar som det handlar om då barnen konstruerar egna föremål av de olika delarna, det är då som de får en förståelse för teknik enligt Ginner och det håller jag med om. Det finns inget bättre sätt att få förståelse än att själv få sätta händerna i problemet. På förskolan byggde några killar en båt av en trasig elvisp och deras diskussioner för att de skulle få båten att flyta och förflytta sig framåt var mycket intressanta. De hade en god förförståelse för fenomenet hur båten skulle kunna flyta och problemet var att kunna konstruera fram ett resultat, något som de lyckades med! Enligt Harlen (1997) så skiljer sig oftast barnens egna funderingar från vetenskapsmännens men de är användbara och förnuftiga för barnen, och som pedagog är det viktigt att lyssna på barnen tycker jag. Det är så intressant och givande att ta del av deras diskussioner.
Jag tycker att man ska uppmuntra barnen till att ta vara på gamla saker och se om de kan användas till något annat. Utmana dem till olika problemlösningar och att pedagogen belyser vikten av att inte slänga bort allt som anses trasigt. Detta för att minska på sopberget och skapa en bättre förutsättning för miljön. Eftersom tekniken utvecklas i en rasande fart så hinner man inte se alla biverkningar och detta problem tar Andersson (2008) upp. Han skriver vidare att den dagen barnen inser att jorden vi efterlämnar åt dem inte mår så bra så kommer de troligtvis inte att tacka oss utan istället fråga sig varför vi lät det gå så långt innan vi agerade. Frågan är om vi kommer att agera eller bara fortsätta misshandla vår jord? Och jag undrar precis som du Hanna, är all denna teknik nödvändig i vår vardag?
Referenser:
Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap - helhetssyn, innehåll och progression. Lund: Studentlitteratur.
Ginner, T. & Mattsson, G. (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Harlen, W. (1997). Våga Språnget. Almqvist & Wiksell.
Precis som på din förskola har de på min en teknikverkstad där barnen kunde skruva isär olika apparater vilket jag tycker är bra. Det var intressant att läsa om hur de på din förskola även skruvade ihop nya föremål av tidigare demonterade. Anser att det visar på att de tänkt ett steg längre och att barnen där igenom kan få en större förståelse för vad som behövs för att olika apparater ska fungera. Bra!Sjöberg (2005) skriver att flickor och pojkar har ungefär lika mycket erfarenhet av ny teknologi men att det nästan bara är pojkar som uppger att de har "öppnat en kloka, radio, dator mm för att ta reda på hur de fungerar". Med teknik verkstäder på förskolor som på din och min anser jag att man även möjliggör för flickor att närma sig och lära sig försatå om teknik och fysik vilket fler förskolor borde tänka på.
SvaraRaderaSjöberg, S. (2005). Naturvetenskap som allmänbildning - en kritisk ämnesdidaktik.Lund: Studentlitteratur.