Teknik på förskolan

Jag har undersökt och observerat den teknik som finns på förskolan och blivit varse om att det mesta är teknik nu när jag har de "glasögonen" på mig. Jag tänkte berätta om "teknikhörnan" som finns på förskolan där barnen får undersöka och skruva isär trasiga apparater som skänkts av föräldrarna. Till en början var det just det barnen gjorde, skruvade isär sakerna, men nu har det utvecklats till att de även framställer nya föremål med hjälp av trasiga delar. Detta tycker jag är mycket positivt då de tar tillvara på de resurser som finns och att man kan återvinna saker istället för att bara kasta bort dem. Ginner och Mattsson (1996) skriver om hur viktigt det är att barn redan tidigt får en förståelse för miljöpåverkan och hur vi bäst ska ta hand om vår natur. Jag delar författarnas syn och vill att man redan på förskolan arbetar med återvinning och att man lär barnen att vara rädda om vår jord. Barnen ska få vara delaktiga i ett arbete med att återvinna material och lära dem grunderna i sopsortering. Arbeta med detta som ett tema under lång tid och att det skapas en förståelse hos barnen om hållbar utveckling. Självklart ska det vara på barnens nivå så att förståelsen infinner sig och även utforma arbetet på ett intressant och lustfyllt sätt.

När barnen får undersöka tekniken genom problemlösningar som det handlar om då barnen konstruerar egna föremål av de olika delarna, det är då som de får en förståelse för teknik enligt Ginner och det håller jag med om. Det finns inget bättre sätt att få förståelse än att själv få sätta händerna i problemet. På förskolan byggde några killar en båt av en trasig elvisp och deras diskussioner för att de skulle få båten att flyta och förflytta sig framåt var mycket intressanta. De hade en god förförståelse för fenomenet hur båten skulle kunna flyta och problemet var att kunna konstruera fram ett resultat, något som de lyckades med! Enligt Harlen (1997) så skiljer sig oftast barnens egna funderingar från vetenskapsmännens men de är användbara och förnuftiga för barnen, och som pedagog är det viktigt att lyssna på barnen tycker jag. Det är så intressant och givande att ta del av deras diskussioner.

Jag tycker att man ska uppmuntra barnen till att ta vara på gamla saker och se om de kan användas till något annat. Utmana dem till olika problemlösningar och att pedagogen belyser vikten av att inte slänga bort allt som anses trasigt. Detta för att minska på sopberget och skapa en bättre förutsättning för miljön. Eftersom tekniken utvecklas i en rasande fart så hinner man inte se alla biverkningar och detta problem tar Andersson (2008) upp. Han skriver vidare att den dagen barnen inser att jorden vi efterlämnar åt dem inte mår så bra så kommer de troligtvis inte att tacka oss utan istället fråga sig varför vi lät det gå så långt innan vi agerade. Frågan är om vi kommer att agera eller bara fortsätta misshandla vår jord? Och jag undrar precis som du Hanna, är all denna teknik nödvändig i vår vardag?

Referenser:

Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap - helhetssyn, innehåll och progression. Lund: Studentlitteratur.

Ginner, T. & Mattsson, G. (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Harlen, W. (1997). Våga Språnget. Almqvist & Wiksell.

Teknikperspektiv i verksamheten

Enligt Ginner och Mattsson (1996) är teknik allt det som människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter människan utvecklar och förvaltar i denna problemlösande process. På förskolan känns tekniken mer tydlig än i skolan då de har mycket material som innebär konstruktion; byggklossar, lera av olika slag eller lego men man kan även låta dem få lösa problem i vardagen. Detta ger barnen möjlighet att få uppleva teknik på ett positivt sätt redan i förskolan innan de börjar skolan (Muntlig kommunikation, 100208). Även i skolan finns tekniken överallt, det räcker med att se till barn och elevers vardag där de använder sig av exempelvis cyklar, gungor, färger, saxar, papper och penna.

När jag varit ute på min VFU har jag bland annat uppmärksammat hur vanligt det är med elever som nästan ”missbrukar” blyertspennor. De vässar och vässar vilket bidrar till att de hela tiden måste be om nya pennor. Pennan är och har länge varit ett betydelsefullt redskap i vår kommunikation med omvärlden och är även en av många tekniska uppfinningar som underlättat vår vardag och då inte minst i skolan. Jag tänker att man i skolan kan inleda med att prata om vilka olika redskap vi använder oss mycket av i till exempel skolan för att låta eleverna skapa en gemensam lista som man kan spara för framtida bruk till ett fortsatt forskande kring de olika redskapen. Men vid det första tillfället exempelvis fokusera på pennan, enligt Ahlrik (Muntlig kommunikation, 100208) är det bra att börja undersöka enklare teknik och då ta reda på vad blyertspennor är gjorda av och hur de tillverkas. Här kan man använda sig av samhället som resurs och om det finns möjlighet gå på studiebesök för att bli mer insatt i tekniken. Eleverna kan även få ta reda på hur pennan har utvecklats i ett historiskt perspektiv och vilken betydelse den har haft för människan. Jag tänker att man även kan gå ut i naturen för att låta eleverna göra egna kolpennor varifrån jag fick inspiration från dagen på Aspö gård. Enligt kursplanen i Teknik (Utbildningsdepartementet, 2008) är syftet att så långt som möjligt göra vardagstekniken begriplig och synlig för eleverna. Jag tänker att man även kan bredda perspektivet genom att tillsammans ta reda på hur denna teknik påverkar naturen och vilka konsekvenserna blir. Förhoppningsvis blir eleverna stimulerade till ett fortsatt utforskande och får en positiv upplevelse till teknik även i skolan.

I samtycke med tidigare talare (Frida) har jag förstått att teknik är så mycket mer än vad man hade uppfattat det från början. Tekniken kommer in i så gott som allt om man tänker på hur tekniken har utvecklats fram tills idag, är all denna teknik i dagsläget verkligen nödvändig för att underlättar vår vardag tänker jag?

Referenser
Ginner, T & Mattsson, G (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur
Utbildningsdepartementet. (2008). Grundskolan, kursplaner och betygskriterier. Stockholm: Fritzes
Ahlrik, A. (100208). Föreläsning om Teknik för tidiga åldrar på Högskolan i Skövde.

Teknik i förskola/skola

När jag var ute på förskolan för att se vad jag kunde hitta för teknik var det datorn som jag lade märkte till först. Det satt några barn vid datorn och turades om att spela olika spel. Ett av barnen hade problem med ett av spelen, men istället för att ropa på fröken ropade han på sin 4-åriga kompis som kom och fixade det som inte fungerade med en gång. Det slog mig då att barn som växer upp idag har helt andra förutsättningar än vad vi själva hade när vi växte upp. Redan från väldigt tidig ålder använder de sig av denna teknik och är otroligt skickliga dessutom. När jag själv gick i skolan var det först på gymnasiet som datorn introducerades i undervisningen. Här kan man se att den tekniks utvecklingen verkligen gåt framåt. Något annat jag observerade var när barnen prövade sina tekniska kunskaper när de byggde och konstruerade saker. På "min" förskola har de en låda full med olika klossar i olika geometriska former. Dessa träklossar använde några pojkar till att bygga olika ramper och banor till sina leksaksmotorcyklar. De satt länge och funderade över hur de skulle kunna bygga ett högt hinder som samtidigt skulle vara stabilt nog att åka på. Som pedagog skulle man här kunna göra som Alhrik (muntlig kommunikation 100208) menade var viktigt, nämligen att ta med barnen ut i verkligheten. Genom att ta med barnen ut och titta på hur olika ramper är byggda kan man få dem att fundera över om de kanske behöver annat material eller om de kan konstruera rampen på något annat sätt.

Det är oerhört viktigt att förskolan och skolan ger barn och elever möjlighet att utveckla sitt kunnande om teknik och att de får förståelse för hur saker och ting fungerar eftersom vårt samhälle ser ut som det gör. Ett bra exempel på hur man kan göra detta har jag uppmärksammat från min förskola där de arbetar med Grön flagg. Det finns olika områden som de arbetar med och ett av dem är återvinning. Pedagogerna på förskolan har ägnat mycket tid till att prata med barnen om återvinning papper och barnen har börjat spara allt papper de använder så att det kan återvinnas. Genom detta arbete har barnen blivit medvetna om hur vi, genom att vi utvecklat olika tekniker, kan återvinna papper. På förskolan har de även startat upp en egen kompost som barnen får sköta om och då kan följa vad det är som händer med avfallet. Genom detta arbetssätt blir barnen mer medvetna om teknikens roll i samhället och hur tekniska lösningar i detta fall bidrar till något positivt.

Utan tekniska kunskaper kan det vara svårt att klara sig i samhället och enligt Ahlrik (muntlig kommunikation 100208) är det betydelsefullt att koppla tekniken till elevernas vardag. Detta håller jag med om och jag tror det är bra tror jag det är bra om man vill väcka deras intresse. De barn och elever som växer upp idag är omgivna av teknik hela tiden och de reflekterar nog inte över hur fort tekniken utvecklats under åren. Nuförtiden har nästan varenda människa en mobiltelefon i sin ägo, men hur såg den första telefonen ut och hur kommunicerade man med varandra när det inte fanns några telefoner. Jag tror att elever i skolan kan tycka att det är intressant att se hur det var förr eftersom den teknik som nu finns är så självklar för dem och för oss att vi inte kan tänka oss ett liv utan den. Precis som Ginner och Mattson (1996) skriver anser jag också att det är viktigt att ta med barn och elever ut i samhället genom exempelvis studiebesök så att de får se den teknik som man kanske pratat om. Samhället har mycket att erbjuda i form av bland annat museum, olika science centers och industrier. Det är nödvändigt att använda samhället som resurs om man ska väcka ett intresse för teknik och om man vill knyta an till barn och elevers vardag. Om man ska välja Ginner och Mattssons (1996) definition på vad teknik är så är det allt som människan sätter mellan sig själv och naturen. Förut har jag varit mer begränsad i mitt sätt att se på teknik efterom jag mer relaterat till tekniska prylar. Jag känner att jag nu fått större kunskap och förståelse för vad teknik faktiskt är och kan innebära och hur viktigt det är att tidigt grundlägga ett intresse för teknik hos barnen.

Referenslitteratur:
Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Flyta/Sjunka

Nu har jag genomfört lektionstillfällena av flyta och sjunka samt utvärderat dessa både i skola och förskola.

På förskolan var målet att barnen skulle få en förståelse för att lätta saker flyter och tunga saker sjunker och att även formen påverkar.

Jag hade med mig material som kork, sten, snäcka, kotte, skruv och bark. Barnen fick känna på föremålen och ställa hypoteser kring vad de trodde skulle hända när de lade i föremålen i vattnet. Barnen fick även hämta andra föremål på förskolan som de fick ställa hypoteser kring och pröva vad som hände med dem. De föremål som var lätta gissade barnen skulle flyta medan stenen och skruven skulle sjunka. När jag frågade hur det kom sig att vissa föremål flöt och andra sjönk svarade ett av barnen att de saker som sjönk var svaga. Jag förstod inte riktigt hur hon menade så hon visade med hela kroppen att hon blev som en tung degklump som inte orkade stå upp längre. Föremål som flöt menade hon var starka som kunde flyta uppe på vattenytan. Jag förstod när barnen sedan prövade de olika föremålen genom deras samtal att de menade att föremålen var tunga respektive lätta men att de använde andra ord för det. Tanken var även att barnen skulle få pröva att forma modellera för att tydligare se att formen kan ha betydelse för om saker flyter eller sjunker men jag valde att hoppa över det momentet av två anledningar. Det ena var att ett utav barnen kom in på båtars form när hon provade att lägga i barkbiten. Hon menade att den var som en båt och vi samtalade lite kring detta. Den andra anledningen var att jag ansåg att barnens upptäckande och konstaterande av att olika föremål flyter och sjunker kunde vara ett nog så viktigt mål.

Vid utvärderingen två veckor efter genomförandet saknades ett barn men de andra barnen svarade då att saker som var lätta flöt medan de som var tunga sjönk. Nu benämnde de inte föremålen som starkt respektive svagt längre. Jag tror det beror på att det barnet som var borta var samma barn som började benämna föremålen som starka och svaga och de andra barnen hängde på.

I skolan använde jag Concept cartoonen för att diskutera runt elevernas tankar om varför saker flyter eller sjunker. Eleverna var väldigt sparsamma med sina egna tankar då det verkade som att de letade efter det ”rätta” svaret så jag tror att det var bra att utgå från cartoonen då de fick fundera mer runt påståendena än sina egna tankar. Även Elfström, I. et al, skriver att Concept Cartoons är bra för att använda för att starta igång samtal och stimulera till diskussion. De skriver även att Concept Cartoon skapar en klassrumsmiljö där det är tillåtet att ha flera olika åsikter vilket jag ansåg behövdes vid mitt lärandetillfälle. Eleverna fick prova att lägga i en sten, en kork samt en bit papper i vattnet för att se vad som hände. De hade en bra förståelse för att lätta saker flyter medan tunga saker kan sjunka. De upptäckte att pappret började sjunka ju mer vatten det sög åt sig och ju mer vatten som kom ovan på pappret.

Efter att eleverna prövat dessa föremål fick de en lerklump var som de skulle försöka få att flyta. De provade och upptäckte att lerbiten som klump sjönk medan den kunde flyta om de gjorde den tunnare och skapade kanter på den som en båt. En elev såg också att det gick att ha ganska låga kanter på lerbåten bara det inte kom vatten i den för då blev den för tung. Hon kopplade det till pappersbiten som blev tyngre ju mer vatten som den sög åt sig. Genom dessa experiment anser jag att eleverna fick en förståelse för att leran både kan flyta och sjunka beroende på form och vikt samt om de innehåller luft eller vatten. Även vid den senare utvärderingen menade eleverna att formen hade betydelse för om föremål ska flyta men de sa även nu att föremål kunde flyta så länge det inte kom för mycket vatten på. En elev menade att en bilfärja skulle kunna sjunka om den fylldes med vatten även fast den kan bära tunga bilar utan att sjunka.

Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. och Wehner-Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap - upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.

Studiebesök på Balthazar

Vi tyckte att besöket var väldigt givande då vi kände att det fanns mycket som vi kunde ta med oss som blivande lärare. Vi tror även att det kan vara bra ha studiebesök för enbart lärare för att kunna få pedagogisk vägledning vilket vi tycker verkar svårt tillsammans med barn-/elevgruppen. Under detta besök fick vi just lite tips på vad som man som lärare bör tänka på som att till exempel göra sig intressant för sina elever och sätta sig in i barnens/elevernas värld och arbeta kring deras intresseområden. Ändå tror vi att ett besök tillsammans med barn/elever kan bli givande för alla parter då exempelvis lärarna kan få med sig tips som kan användas på förskola/skola. Vi tror även att lärarna kan hämta inspiration från deras tema- lådor och pärmar för att skapa egna lådor för att använda ute i verksamheten.

De flesta övningar och aktiviteter anser vi vara givande för de barn/elever som föredrar att arbeta i par/grupp då vi själva märkte att ett samarbete ledde till en god problemlösningsförmåga. Detta säger inte att uppgifterna måste lösas i grupp utan går lika bra att lösa enskilt. Personalen använde sig av att dramatisera vissa teman bland annat rymden som vi vid detta tillfälle fick ta del av, teatern innehöll mycket fakta men genom dramatiseringen förstärktes intrycken. Även där fick eleverna vara delaktiga genom att personalen förde en dialog med de under tiden, här märkte vi hur viktigt det var att ha den teoretiska kunskapen för att kunna besvara elevernas frågor. Efter detta fick eleverna gå vidare till ett ”rymdrum” där det fanns bra och konkreta förklaringar på bland annat de olika planeternas storlek i jämförelses med solens, planeternas avstånd till solen samt vilken som snurrar snabbast/långsammast.

Balthazar överlag är utformat för att använda alla sina sinnen vilket vi tror även är bra för att främja alla de olika lärstilarna. En nackdel som vi uppmärksammade under besöket är att det är många olika aktiviteter igång samtidigt vilket vi tror kan vara ett störningsmoment för de elever som har svårt med koncentrationsförmågan. Pedagogerna på Balthazar förklarar att vissa elever som verkar stökiga i klassrummet blir raka motsatsen under besöket då miljön är inspirerande och tilltalande. Vi tycker att det även handlar om Deweys teori ”Learning by doing” då barn/elever får använda sig av hela kroppen och det blir en upplevelse i sig. Under vår vistelse var det en särskoleklass på besök, vi tyckte att det för dessa elever var väldigt bra att få uppleva med kroppen då det blev mer konkret för dem.

Balthazar hade för tillfället en matematikhörna i vilken vi såg mycket teknik då det handlade mycket om att pussla ihop och problemlösningar med tekniska inslag. Tekniken fanns överlag i allting men för att genomföra aktiviteterna krävdes det även en viss teknik av eleverna. Naturvetenskap vi kunde se under besöket var exempelvis rymden, hjärtat, sinnena, ljudvågor och elektricitet.

Vi har inte mycket att vara kritiska till efter vårt besök då det var mer inspirerande. En nackdel vi kan se är att det var väldigt stressigt för klasserna då de verkade ha ett pressat schema och tider att passa, kanske en heldag hade varit bättre?

Flyta/ Sjunka i Skolan

Tänkte jag skulle lägga ut hur det gick för mig med mitt flyta/ sjunka genomförande på skolan. Eleverna hade goda förkunskaper inom ämnet vilket jag märkte både vid intervjun och innan genomförandet när vi hade ett samtal utifrån catoonen. Cartoonen främjade till samtal precis som Elfström, Nilsson, Sterner och Wehner- Godèe (2008) beskriver. Diskussionerna startade spontant och det bara bubblade ur eleverna. De kom självmant in på båtar och att de kunde flyta fast att de är tunga vilket i sin tur ledde vidare mot samtal om olika material. Eleverna förstod att om det var hål i något skulle det sjunka då det kom in vatten. De benämnde inte att det berodde på att saken blev tyngre. Detta är dock något de visar att de uppfattat senare i utvärderingen. När leran lades till sa en pojke enkelt, det har jag gjort förut, det måste se ut som en båt, det var dock inte han som först klarade uppdraget. Eleverna inspirerades av varandra och kom därigenom fram till hur leran behövde formas. Efter ett tag började de lasta båtar med lerkulor för att se vad som hände. Några förstod att den skulle sjunka medan en annan inte trodde att den skulle sjunka utan att det handlade om plats.

Avslutande citat: Man tror att vatten är lätt men när man simmar i det håller det upp nästan hela människan!

Inspiration!

När jag kom tillbaka till förskolan där jag genomförde mitt experiment flyta/sjunka för att utvärdera aktiviteten med barnen så hade experimentet lett till att barnen själva ville försöka konstruera en båt som kunde flyta. De hade plockat isär en elvisp och tagit delar därifrån. De hade kommit fram till att båten fick inte ha några hål, de fick de tejpa igen, och det var bra om den var platt och inte för hög för då välter den. De byggde även en motor till båten, men då blev den för tung. De tyckte att båten behövde en "svängare" och broms så de skulle gå till deras "mekarhörna" och fortsätta bygget! Jag tycker att det är så kul att de blev inspirerade av vår aktivitet och få ta del av deras tankar och funderingar kring fenomenet. Jag häpnas över hur mycket barn på förskolan kan och hur de tänker i ett teknikperspektiv när de konstruerar nya saker. I morgon ska vår grupp besöka Balthazar och då hoppas jag på mycket inspiration som vi kan arbeta med barnen och eleverna i skolan och eftersom jag aldrig varit där så ser jag fram emot besöket!