Sammanfattning av fenomenet flyta/sjunka

Liv i vatten
Vi har kopplat liv till olika vattenlevande djur och har det som övergripande tema i vårt arbete. Materia är vatten (i detta fall trycket i vatten) och djurens föda som vi även kopplar till energi och teknik då djuren har olika tekniker för att ta sig till födan. Orsaken till att vattenlevande djur kan hålla sig flytande i vatten beror på många olika saker. Vi har gjort ett urval av olika djur som alla har skilda egenskaper för att kunna hålla sig flytande.

Vatten har unika egenskaper för att liv ska kunna utvecklas. En viktig egenskap för livet på jorden är att vatten är tyngst vid 4 grader vilket bidrar till att sjöar och hav inte kan bottenfrysa. Det vatten som kyls ner till 4 grader finns närmast botten och på grund av dess temperatur kan det inte frysa. Is är lättare än vatten och lägger sig därför ovanpå. Därav kan vattenlevande djur överleva kalla vintrar.


Densitet
Densitet är en avgörande faktor för att något ska kunna flyta eller sjunka i vätska. Genom att man tar massan delat med volymen får man fram ett ämnes täthet. Ju tätare atomerna är packade desto större blir föremålet densitet. Om ett föremål ska kunna flyta måste det ha lägre densitet än vatten. En sten flyter exempelvis inte eftersom densiteten är högre än vattnets. Däremot kan ett annat föremål av samma storlek men annat material flyta eftersom det då inte är lika sammanpackat som en sten. Föremålet väger då mindre än stenen även om storleken är densamma. Man kan säga att stenen är för liten för sin tyngd och därför sjunker. Därmed inte sagt att tunga saker inte kan flyta. Med viss teknik kan man få föremål som vanligtvis har högre densitet än vatten att flyta genom att ändra formen. För att ta ett konkret exempel så kan man titta på båtar. De är ofta gjorda av järn som är ett material med hög densitet. Båten kan dock flyta eftersom den är konstruerad på ett sätt som gör att den innehåller mycket luft i skrovet. Luft har lägre densitet än vatten vilket gör att båten klarar av att tränga undan lika mycket vatten som den väger. Med hjälp av Arkimedes princip kan man alltså bygga båtar.

Arkimedes princip
Den grekiske fysikern Arkimedes (ca 287 f.Kr - 221 f.Kr) var den som upptäckte att ett föremål som sänks ned i en vätska påverkas av en lyftkraft, som är lika stor som tyngden av den undanträngda vätskemängden. Om föremålet tränger undan lika mycket vatten som sin egen vikt blir lyftkraften så stor att den bär upp föremålets tyngd. Alla saker som ligger och flyter tränger alltså undan lika många kilo vatten som sin vikt. Trycket från vattnet är då lika stort som kraften från det som flyter. Exempelvis en stor båt kan alltså flyta eftersom den tränger undan lika mycket vatten som sin egen vikt. Lyftkraften som båten får från vattnet som den sänks ner i är alltså lika stor som det undanträngda vattnets tyngd.

Tryck
Valar och andra havsdjur är konstruerade på ett helt annat sätt än vi människor. Valar är extremt duktiga dykare. De simmar rutinmässigt ned på flera hundra meters djup, kaskelottvalar kan till och med dyka ner på mer än tusen meters djupt. Det är enastående prestationer som människan inte kommer i närheten av att klara utan att ta hjälp av tekniska hjälpmedel. Valarna klarar av att lagra stora mängder syre i såväl blod som muskler. I detta tillstånd kan syret inte ge upphov till några gasbubblor och därför löper djuren ingen risk att få dykarsjuka och därmed skadas. Vi människor kan inte lagra så mycket syre i våra kroppar utan behöver då teknisk utrustning för att dyka på större djup. Trycket under vattenytan orsakas av vattnet som finns ovanför. Ju djupare ner i vattnet man kommer desto större blir alltså trycket. Djuphavsfiskar som normalt lever på mer än 100 meters djup kan dö direkt om de tas upp till vattenytan då trycket utanför minskar vilket kan leda till att simblåsan kan explodera.

Friktion
Gemensamt för benfiskar, hajar och valar är att alla har en strömlinjeformad kropp. Formen på kroppen gör att friktionen i vattnet minskar. Friktion är en slags bromsande kraft som bildas av att olika föremåls ojämnheter griper in i varandra, en kraft som gör motstånd mot rörelsen. Utan friktion skulle vi ha svårt att leva då vi inte skulle kunna ta ett steg utan att halka. Föremål som tar sig fram i vatten utsätts för bromsande krafter. Hur stor krafterna blir beror på föremålets yta och form, men även dess tyngd, ju tyngre föremålet är desto hårdare griper ojämnheterna in i varandra. Materialet är också av betydelse, vilka material som glider mot varandra.

Naturen har också sett till att många vattendjur som exempelvis delfiner är släta och strömlinjeformade för att minska friktionen, för att de lättare ska kunna glida fram i vattnet och att vattenmotståndet ska vara minimalt. Delfinens skinn är glatt och ofta fuktigt av slem som gör kroppen hal. Den har inga utskjutande delar på kroppen förutom bröstfenorna som hjälper till med styrningen. Delfiner är helt anpassade till ett liv i havet och skelettet är inte lika starkt som hos landlevande däggdjur eftersom vattnet bär upp mycket av deras tyngd. Bröstkorgen kan tryckas ihop och är inte fast som på oss människor för att delfinen ska klara vattentrycket då den dyker. Vore bröstkorgen fast skulle den knäckas av vattentrycket. Delfiner andas genom blåshålet som öppnas då den når vattenytan. Trots att delfiner andas luft precis som vi människor så klarar den inte att vara på land någon längre tid.

Simmare använder dräkter som hjälper till att minska motståndet i vattnet och som ökar lyftkraften genom att luft fångas in i dräkten. Dräkterna är gjorda av vattenavvisade material som stöter bort vattnet och på så sätt minskar vattenmotståndet. Detta för att simmarna ska kunna simma snabbare och spara energi. Dräkterna är även trånga och då trycks simmarens kropp ihop som medför att simmaren hamnar i ett läge med lägre vattenmotstånd.

Sett ur ett historiskt perspektiv började människan transportera sig på vatten med hjälp av urholkade stockar och tog hjälp av vattnets glidfunktion för att spara energi och minska friktionen. Båtarnas teknik och konstruktion har utvecklats och anpassats efter människans ökande behov och utveckling. Idag finns en mängd olika lastfartyg som hjälper människan att frakta varor världen över.

Vattenlevande djur

Maneter
Maneter består till stor del av vatten vilket gör att de nästan har samma densitet som vatten. Detta gör att maneten kan hålla sig flytande men de kan även ta sig fram genom att simma. Runt kanten på manetens kropp sitter det en krans av muskelceller som kan dras ihop . Med pulserande rörelser pressas vattnet ut ur kroppen och skjuter maneten framåt (även om rörelserna är väldigt svaga). Maneter simmar oftast uppåt men när den slutar simma så sjunker den ner igen. Runt maneterna sitter det tentakler som är fulla med nässelceller som de använder för att fånga födan med. Öronmaneten äter exempelvis små planktondjur som räkor, kräftdjur och ibland även fisk genom att de fastnar på nässelcellerna.

Musslor
Musslor som är ett bottendjur har högre densitet än vatten därav anledningen varför den lever på sjö/havsbotten. Hos exempelvis Blåmusslan, vars skal består av två skalhalvor som skimrar i en blåaktig färg, är skalet strömlinjeformat för att vatten lätt ska flyta förbi och skalet är även förtjockat för att bättre tåla kraftiga vågor. Skalet kan Blåmusslan stänga med hjälp av muskler, så kallade slutmuskler, när faror hotar och för att skydda sig mot uttorkning men skalet kan öppnas igen med hjälp av ett slags låsband, så kallat ligament. För att musslorna inte ska förflyttas ofrivilligt så limmar de fast sig på hårda föremål med hjälp av byssustrådar. Dessa utsöndras från en speciell körtel och är uppbyggda av protein. Vill musslan däremot självmant flytta på sig klipper den av trådarna och gör sedan nya. På grund av att musslor oftast sitter fast på botten eller på stenar låter de vattnet föra med sig födan och filtrerar sedan ut ätbara partiklar. Vattnet sugs in i kroppen genom ett rör och filtrerar sedan ut födan och tar också upp syret i vattnet.

Benfiskar
Gädda och abborre är uppbyggda av ett hårt skelett av ben därav namnet benfiskar. Fiskarnas föda består av olika saker som till exempel alger eller andra fiskar. Eftersom fiskar är beroende av att kunna simma för att ta sig till födan använder de sig av sina fenor. För att fiskarna ska kunna reglera flytkraften är de även utrustade med en simblåsa som hjälper fisken att hålla så lik densitet som vattnet som möjligt. Simblåsan är ett mjukväggigt hålrum i fisken som innehåller gas. Detta hålrum har lägre densitet än vattnet. När fisken simmar uppåt i vattnet minskar trycket i vattnet runt fisken och simblåsan expanderar. Till följd av att simblåsans väggar sträcks ut så blir stjärten på fisken väldigt lätt och vill flyta uppåt. För att fisken ska få tillbaka en normal balans startar en reflex hos simblåsan som gör att gasen i blåsan minskar så simblåsan återgår till normalt läge och fisken återfår sin neutrala flytförmåga i vattnet. När fisken istället simmar nedåt ökar trycket runt fisken och simblåsan minskar sin volym. I och med att simblåsan minskar så ökar fiskens medeldensitet och den tenderar att sjunka mot botten. För att återfå sin neutrala flytförmåga startar nu reflexen i simblåsan som gör att gas vidgar simblåsan till normalt ursprungsläge. Simblåsan och gasens funktion blir att hjälpa fisken att behålla sin flytkraft utan att den behöver anstränga sig något nämnvärt.

Hajar
Det finns fiskar vars kropp till stor del består av brosk istället för ben. Dessa kallas broskfiskar varav hajar tillhör denna grupp. Precis som hos benfiskar är hajen beroende av att simma och använder sig av sina fenor. Hajen har ingen simblåsa som kan reglera deras flytkraft utan är istället utrustade med en oljefylld lever. Oljan i levern har lägre densitet än vattnet vilket hjälper hajen att hålla sig flytande. Även om hajar har denna oljefyllda lever så sjunker många av dem om de slutar simma då oljan bara kompenserar en liten del av hajens flytförmåga. Hajens skelett är starkt, lätt och elastiskt vilket kräver mindre energi för att flytta kroppen. Detta är en fördel eftersom många hajar är rovdjur och deras föda huvudsakligen består av annan fisk. Den måste då kunna simma snabbt för att fånga sitt byte.

Valar
Till skillnad från hajar och benfiskar finns det andra vattenlevande djur som till exempel valar vars kropp till stor del består av späck. Späcket hjälper valen att hålla sig flytande. Hos valar är det deras späck och den luft de har i sina lungor som hjälper dem att hålla sig flytande. Gråvalar exempelvis dyker ner ca 90 meter och skopar upp slam från botten och filtrerar sedan ut djuren som lever i slammet. När den kommer upp till ytan silar den bort vattnet och dyker ned igen.

Fotosyntes
I vattnet finns det växter och alger som skapar skydd för fiskarna. Växter arbetar tillsammans med solljuset för att skapa fotosyntes vilket är en kemisk reaktion. Växterna tar upp koldioxid (mat till sig själva) som fiskar andas ut och skapar nytt syre som fiskarna andas in. Om solen skulle sluta lysa skulle det bli syrebrist och livet i vattnet skulle dö. När träd växer pågår fotosyntesen i bladen. Trädet tillverkar då själv de ämnen det behöver för att överleva. För att fotosyntesen ska fungera kräver växten energi från solen, vatten och koldioxid från luften. Det som blir över släpps ut i luften som syre som vi människor behöver. Likadant fungerar det i vår kropp. Kroppen gör om maten vi äter till bränsle och byggnadsmaterial i våra kroppar. Detsamma gäller för kossan som äter gräs vilket bidrar till att den växer, gräset görs om till mjölk som vi människor behöver. Med hjälp av fotosyntesen bildas ett kretslopp som ger allt levande energi och föda.


Ämnesdidaktiken Flyta/ Sjunka
När undervisningen planerades utgick vi från de ämnesdidaktiska frågorna Vad och hur, vad vi anser eleverna ska lära sig och hur detta ska undervisas samt varför (Wickman och Persson, 2009). I förskolan ska barnen få en förståelse för att lätta saker flyter och tunga saker sjunker, även att formen påverkar samt att de utvecklar en viss förståelse för enkla naturvetenskapliga fenomen. Detta görs genom att barnen funderar över varför en del saker kan flyta/sjunka och därefter testar olika föremål genom att släppa ner de i vatten för att se vad som händer. Efter detta ska de få en lerklump att flyta, kan man relatera detta till båtar? I skolan ska eleverna få en förståelse för att form och vikt kan påverka fenomenet. De ska även få en förståelse för att föremåls densitet är avgörande för om det sjunker eller flyter. Detta för att lära sig utforska och arbeta självständigt och tillsammans med andra samt befästa en vana att på egen hand formulera ståndpunkter grundade på såväl kunskaper som förnuftsmässiga och etiska överväganden, men även för att tillägna sig goda kunskaper inom skolans ämnen och ämnesområden för att bilda sig och få beredskap för livet. Detta görs genom att utgå från en Concept cartoon och fundera över olika påståenden. Eleverna ska därefter testa de olika påståendena, vilka stämde? Efter detta får eleverna fundera över hur de ska få en lerklump att flyta, kan man relatera detta till båtar? De ska även få lägga andra föremål på den formade leran och se om den flyter eller sjunker.

Elfström, Nilsson, Sterner och Wehner-Godée (2009) menar att man genom ett undersökande arbetssätt möjliggör en naturvetenskaplig utforskande kultur. Författarna belyser även materialets betydelse för att främja till ett undersökande. Ginner och Mattsson (2003) framhäver vikten av att som lärare lyssna och iaktta på ett positivt sätt för att få en uppfattning om elevernas föreställningar men även för att eleven måste förstå att hon/han inte lär av läraren utan faktiskt lär själv. Elfström et al. (2009) menar även att barnen/eleverna ska äga frågan och att läraren bör ha ett pedagogiskt förhållningssätt och lyssna på deras teorier och frågor vilket vi tror bidrar till att barn/elever förstår att de faktiskt lär själva. I samtycke med Garbett (2003) och Elfström et al. (2009) anser vi att lärarens kunskap inom ämnet är fruktansvärt viktig då okunskap kan leda till missvisande fakta som kan följa eleverna under hela deras skolgång. Desto bättre kunskap läraren har om ämnet desto mer anser vi det ökar deras självförtroende samt förmåga att undervisa. Vi anser dock att det är nödvändigt att integrera innehållet med pedagogik och didaktik.

Referenser:
Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. & Wehner- Godée, C. (2009). Barn och naturvetenskap- upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber

Garbett, D. (2003). Science Education in Early Childhood Teacher Education:
Putting Forward a Case to Enhance Student Teachers’ Confidence and Competence. Artikel

Ginner, T. & Mattsson, G. (2003). Tekniken i skolan. Lund: Studentlitteratur

Wickman, P-O. & Persson, H. (2009). Naturvetenskap och naturorienterade ämnen i grundskolan- en ämne didaktisk vägledning. Stockholm: Liber

Teknik i Förskola/ Skola

Både i förskola och skola går det hitta hur mycket teknik som helst. Det finns olika tekniska hjälpmedel, men även allt som barnen, eleverna, lärarna och pedagogerna gör kräver en viss teknik. Ginner och Mattsson (2008) skriver om början till en teknisk undervisning, jag anser i likhet med författarna att det kan vara bra att låta barnen redan på förskolan arbeta med olika tekniska hjälpmedel. På min förra Vfu plats fanns det en ”teknikhörna” där barnen kunde sitta och plocka isär olika tekniska prylar som elvispar, datorer och telefoner. Här anser jag att barnen erbjöds chans att se hur teknik som används i hushållet är konstruerat och ser ut inuti. Jag anser det viktigt att uppmärksamma barnen/ eleverna på vad teknik verkligen är, benämna den och det vi gör samt påvisa hur mycket teknik vi omger oss av då mycket av tekniken enligt författarna tas förgiven. Genom att prata om teknik och synliggöra den för barn/elever tror jag att de blir intresserade av teknikens möjligheter. Även kursplanen menar att skolan i sin undervisning ska utveckla förtrogenhet med hemmets förekommande redskap och arbetsmetoder samt få kännedom om tekniken som omger oss (skolverket, 2002).

Ginner och Mattsson (2008) förklarar teknik som det vi människor sätter mellan oss och vår omgivning för att tillfredställa våra behov. Både i förskola och skola går det se en hel del teknik som är tillverkad för att underlätta och hjälpa både barn, elever, lärare och pedagoger. I skolan har de satt tennisbollar som fötter på alla stolsben för att dämpa buller och ljudnivå detta skulle jag vilja kalla för en egen uppfunnen teknik för att tillfredställa ett av våra behov. Alla möbler är anpassade efter barnens storlek, stolar och bord är höj och sänkbara, det finns små toaletter och låga handfat. Pedagogerna har stolar som är höj och sänkbara vid påklädning. Både i skolan och förskolans miljö finns det tekniskt material som eleverna använder under dagen som papper, pärmar, radergummi, saxar, pennvässare, låtsas klockor och så vidare. Jag undrar om barnen vet hur man tillverkar papper och vad det kommer ifrån? Varför inte ha en egen papperstillverkning? Vad behövs för att konstruera en sax? Kan man göra egna saxar på något sätt? Vad hade de förr och klippte med? Teknikens utveckling.

I klassen där jag gör mina fältstudier finns det en pojke som har en högtalare i örat, min handledare har i sin tur en mikrofon fäst på sin tröja vilket gör att han hör vad hon säger i klassrummet, vilket är en förutsättning för att han ska klara sin vardag både i skolan och samhället.

Som förskola och skola anser jag det viktigt att samarbeta med olika företag och se samhället som en resurs, även detta något Ginner och Mattsson (2008) belyser. Det går göra studiebesök på olika företag, hur spännande är det inte att komma in i en fabrik och se olika tekniska hjälpmedel som behövs för att konstruera olika saker? Göra besök på olika science center som Balthazar och Dalènium och ta tillvara på de resurser man har. Enligt Ginner och Mattsson (2008) handlar teknisk kunskap även ofta om problemlösning något som jag anser var en stor del av besöket på Balthazar. När det gäller datorn i förskolan och skolan anser jag att den är oerhört viktig då skolan ska förbereda för att få en beredskap för livet (Lärarnas Riksförbund, 2007. Lpo 94).

Ginner och Mattsson (1996) skriver om hur viktigt det är att barn redan tidigt får förståelse för miljöpåverkan och hur vi bäst ska ta hand om vår natur. Detta anser jag vara viktigt att ta tillvara på redan i förskolan genom att exempelvis sortera skräp, vara ”skräp letare”, prata om kompostering och kanske även ha en kompost för att se vad som händer med det som slängs där i samt vad man sedan kan använda jorden till. Kursplanen i teknik på skolan har även den mål att sträva emot som pekar på miljöpåverkan då skolan ska sträva mot att eleven ska få en insikt om hur tekniken påverkar och har påverkat människan, samhället och naturen (skolverket, 2002).

Viktigt anser jag vara att i undervisningen utgå från barnen/elevernas intressen. I Mariestadstidningen läste jag en dag hur rektorn på Vadsbogymnasiet i Mariestad ville införa att varje elev i skolan skulle kunna ha tillgång till tekniskutrustning som mobiltelefon och bärbar dator. I denna kurs framför allt när vi var på Aspö har jag fått se hur man bland annat kan använda mobiltelefonen i undervisningen då vi fick i uppgift att ta kort på olika saker i naturen med den. Detta kommer jag ta med mig in i skolan som blivande lärare för att bygga viss undervisning på och inspirera eleverna, jag tror att det går att göra mer med vår teknik än man tror! Kanske kan den användas på andra sätt än den är ämnad för? Något som även inspirerat mig som jag tidigare inte tänkt på är att på förskolan utnyttja legot och prata om konstruktion med barnen, hur behöver jag bygga för att det ska hålla. Kanske kan man som Anna- Stina nämnde under en föreläsning gå ut och titta på tegelhus och hur teglet är staplat? Varför inte göra som på min fältstudieplats låta barnen måla ritningar över kojor för att sedan gå ut och bygga dessa i skogen? ”Snicken” på förskolan är även ett ställe som jag anser att det finns mycket teknik i och som bör tas tillvara på. Varför inte göra om den till en teknikverkstad? Där barnen kan undersöka, utforska och uppleva olika tekniska arbetssätt samt använda sin tekniska förmåga.

Ginner och Matsson (2008) skriver att alla behöver få en allmänbildning inom teknik för att kunna klara sig självständigt i samhället något jag anser vara oerhört viktigt.

Referenser
Ginner. T. & Mattsson. G. (2008). Teknik i skolan. Lund: Studetnlitteratur.
Lärarnas Riksförbund. (2007). Lärarboken. Stockholm: Modintryckoffset.
Skolverket. (2002). Kursplaner och betygskriterier. Stockholm: Fritzes

Teknik i förskolan

Innan jag började läsa denna kurs hade jag inte tänkt på att teknik är så mycket. Såg mest att teknik bestod av elektriska apparater som datorer, tv apparater och liknande. Har nu och kanske främst efter Anna- Stina Ahlriks föreläsning den 4/2 -2010 förstått att det finns mycket mer på förskolan och skolan som är teknik. Tycker även att Ginner och Mattsson (1996) beskriver teknik bra då de skriver att ”teknik är allt det människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösande process”(s.22). Utifrån detta citat tänker jag på vad jag sett på förskolan vad gäller teknik. På den fältstudieförskola där jag varit hade de ett behov av att få upp tavlor på väggarna som dels skulle vara för utsmyckning men även ha en ljuddämpande effekt. De såg också att vore roligt om barnen kunde vara delaktiga i skapandet av dessa tavlor. Vid detta tillfälle arbetade de samtidigt med tema spår på förskolan och pedagogerna tog tillvara på barnens intressen att göra spår tavlor. I skapandet av dessa tavlor ser jag att de använde teknik ur flera perspektiv. En teknik som användes var ”trycktekniken”. Barnen fick göra av tryck av sina händer och fötter vilket är en konst i sig då de måste fundera över hur mycket färg som behövs samt hur hårt de ska trycka för att det ska bli något mönster. De gjorde även mönster tryck av gamla däck från cyklar och leksaks bilar. Tekniken här kan jag se som att däcken är en teknisk pryl som människan har skapat för att ta sig fram och underlätta i samhället och när de nu blivit för gamla återanvänds de till att göra fina mönster av. Jag ser också att barnen genom detta projekt lär sig att det går att återanvända material till andra syften än vad det från början var avsedda för vilket jag tror kan ge barnen en förståelse för att man inte alltid behöver köpa nya dyra saker.

På förskolan fanns det även mycket byggmaterial som barnen kunde använda för att konstruera olika föremål vilket jag tänker är bra för barnen då de får prova olika byggtekniker. De fanns lego, jovoplattor, kapplastavar och återvinningsmaterial med mera som barnen kunde använda för att använda. Ginner och Mattsson bygga och konstruera är ett praktiskt arbete där barnen kan upptäcka grundläggande tekniska principer och egenskaper. De skriver också att teknikens egenskaper kan förstås genom att barnen får ta isär tekniska föremål med hjälp av olika verktyg. Barnen tränas då i att använda olika verktyg och samtidigt få fundera över vad olika föremål i en isär skruvad apparat har för funktioner. På den förskola jag gör mina fältstudier har de precis påbörjat iordningställandet av en teknikverkstad där föräldrar och pedagoger kan lämna skrotade tekniska apparater som barnen sedan kan använda för att skruva isär och undersöka. Jag ser det som ett mycket bra sätt för barnen att få undersöka teknisk utrustning och verktyg samtidigt som de kan upptäcka hur gamla föremål kan återanvändas. Tror även att teknik i tidiga åldrar kan få fler flickor att intressera sig för teknik.

I dockvrån på förskolan lekte barnen att de lagade mat och dukade åt varandra. Jag tänkte då att dessa hushållsföremål som tallrikar, bestick och köksredskap är tekniska föremål som människan utvecklat genom tider för att underlätta så mycket som möjligt för sig själv i vardagen. Ginner och Mattsson skriver att historia där man gör jämförelser i tid och rum är viktigt för att förstå tekniken och dess utveckling. De skriver även att hem och hushåll är lämpiga utgångspunkter för skolans teknikundervisning. Jag tänker då att man såväl i förskolan som i skolan skulle kunna utforma ett undervisningstillfälle där barnen/eleverna kan följa vispens historia och utveckling. Jag tänker att barnen kunde pröva att vispa till exempel grädde med olika typer av vispar först en pinne, sedan en visp tillverkad av björkkvistar för att fortsätta till metallvisparna, spiral och ballongvisp. Barnen kan även få pröva de mer avancerade handvisparna såväl manuell som elektrisk för att se vilken visp som är snabbast, ger bäst resultat osv. I detta undervisningstillfälle skulle det även gå att få in etik frågor i form av vilken visp som kostar mest att tillverka, vart och hur den tillverkas, miljöaspekter med mera.

Ginner,T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Seminarie 3/5 - Arbetsplaner

Seminarium 3/5 Arbetsplaner
Då vi alla kommer från Mariestad kommun har vi alla fått ta del av deras arbetsplan, som nu är PODB (personlig omdömesdatabas). PODB är ett dokument som ersatt tidigare arbetsplaner där mål från styrdokumenten brutits ner till konkreta uppnåendemål. I detta finns samtliga årskurser uppnåendemål tydligt uppradade så att de lätt kan följas och utvärderas. Vid en jämförelse med de tidigare arbetsplanerna ser vi en markant skillnad då även metod för att uppnå målen beskrivs. I PODB finns inte detta, vilket kan innebära både för- och nackdelar. Å ena sidan ger det läraren en trygghet men kan också begränsa.Under seminariet har vi tittat närmre på målen för år ett. Genom vår analys av de olika målen kan vi se att de konkreta målen också inrymmer tillfällen att uppnå andra mål ur styrdokumenten, beroende på metodval.När vi granskat PODB i jämförelse med styrdokumenten kan vi se dessa två Läroplansmål som övergripande för samtliga naturvetenskapliga ämnen:”Skolan ska sträva efter att varje elev tillägnar sig goda kunskaper inom skolans ämnen och ämnesområden, för att bilda sig och få beredskap för livet”(Lpo94, s.9) ”Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola känner till och förstår grundläggande begrepp och sammanhang inom de naturvetenskapliga, tekniska, samhällsvetenskapliga och humanistiska kunskapsområdena” (Lpo94, s 10)”Platsen och materialet ger oss alla en möjlighet att starta i det konkreta istället för det abstrakta. Det man upplever med hela kroppen kan då ge mening åt det var och en ser och tänker.” (Elfström mfl., 2008, s.45). Generellt kan vi därför se fördelar med att arbeta med undersökande experiment så att eleverna får en konkret upplevelse. Andersson (2008) skriver också att elever som experimenterat mycket i tidiga årskurser har bättre förutsättningar att förstå modeller och andra undervisningsstrategier i senare årskurser.Utifrån de mål vi arbetat med kan vi se att det finns många möjligheter att arbeta med olika teman som utgångspunkt där eleverna ges tillfälle till måluppfyllelse inom många olika ämnen. Vi ser en fördel med att arbeta ämnesintegrerat då eleverna ges tillfälle till en djupare förståelse och en helhetssyn. En tanke vi diskuterat är att vi ofta får höra att ”det är så ont om tid”; Hur skulle det se ut om vi arbetade mer temainriktat?

Referenser
Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap - helhetssyn, innehåll och. Lund: Studentlitteratur.
Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. och Wehner- Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap - upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.
Skolverket (2006). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet. Stockholm: Fritzes.
Utbildningsdepartementet. (2008). Grundskolan, kursplaner och betygskriterier. Stockholm: Fritzes.

Teknik på förskolan

Jag har undersökt och observerat den teknik som finns på förskolan och blivit varse om att det mesta är teknik nu när jag har de "glasögonen" på mig. Jag tänkte berätta om "teknikhörnan" som finns på förskolan där barnen får undersöka och skruva isär trasiga apparater som skänkts av föräldrarna. Till en början var det just det barnen gjorde, skruvade isär sakerna, men nu har det utvecklats till att de även framställer nya föremål med hjälp av trasiga delar. Detta tycker jag är mycket positivt då de tar tillvara på de resurser som finns och att man kan återvinna saker istället för att bara kasta bort dem. Ginner och Mattsson (1996) skriver om hur viktigt det är att barn redan tidigt får en förståelse för miljöpåverkan och hur vi bäst ska ta hand om vår natur. Jag delar författarnas syn och vill att man redan på förskolan arbetar med återvinning och att man lär barnen att vara rädda om vår jord. Barnen ska få vara delaktiga i ett arbete med att återvinna material och lära dem grunderna i sopsortering. Arbeta med detta som ett tema under lång tid och att det skapas en förståelse hos barnen om hållbar utveckling. Självklart ska det vara på barnens nivå så att förståelsen infinner sig och även utforma arbetet på ett intressant och lustfyllt sätt.

När barnen får undersöka tekniken genom problemlösningar som det handlar om då barnen konstruerar egna föremål av de olika delarna, det är då som de får en förståelse för teknik enligt Ginner och det håller jag med om. Det finns inget bättre sätt att få förståelse än att själv få sätta händerna i problemet. På förskolan byggde några killar en båt av en trasig elvisp och deras diskussioner för att de skulle få båten att flyta och förflytta sig framåt var mycket intressanta. De hade en god förförståelse för fenomenet hur båten skulle kunna flyta och problemet var att kunna konstruera fram ett resultat, något som de lyckades med! Enligt Harlen (1997) så skiljer sig oftast barnens egna funderingar från vetenskapsmännens men de är användbara och förnuftiga för barnen, och som pedagog är det viktigt att lyssna på barnen tycker jag. Det är så intressant och givande att ta del av deras diskussioner.

Jag tycker att man ska uppmuntra barnen till att ta vara på gamla saker och se om de kan användas till något annat. Utmana dem till olika problemlösningar och att pedagogen belyser vikten av att inte slänga bort allt som anses trasigt. Detta för att minska på sopberget och skapa en bättre förutsättning för miljön. Eftersom tekniken utvecklas i en rasande fart så hinner man inte se alla biverkningar och detta problem tar Andersson (2008) upp. Han skriver vidare att den dagen barnen inser att jorden vi efterlämnar åt dem inte mår så bra så kommer de troligtvis inte att tacka oss utan istället fråga sig varför vi lät det gå så långt innan vi agerade. Frågan är om vi kommer att agera eller bara fortsätta misshandla vår jord? Och jag undrar precis som du Hanna, är all denna teknik nödvändig i vår vardag?

Referenser:

Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap - helhetssyn, innehåll och progression. Lund: Studentlitteratur.

Ginner, T. & Mattsson, G. (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Harlen, W. (1997). Våga Språnget. Almqvist & Wiksell.

Teknikperspektiv i verksamheten

Enligt Ginner och Mattsson (1996) är teknik allt det som människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter människan utvecklar och förvaltar i denna problemlösande process. På förskolan känns tekniken mer tydlig än i skolan då de har mycket material som innebär konstruktion; byggklossar, lera av olika slag eller lego men man kan även låta dem få lösa problem i vardagen. Detta ger barnen möjlighet att få uppleva teknik på ett positivt sätt redan i förskolan innan de börjar skolan (Muntlig kommunikation, 100208). Även i skolan finns tekniken överallt, det räcker med att se till barn och elevers vardag där de använder sig av exempelvis cyklar, gungor, färger, saxar, papper och penna.

När jag varit ute på min VFU har jag bland annat uppmärksammat hur vanligt det är med elever som nästan ”missbrukar” blyertspennor. De vässar och vässar vilket bidrar till att de hela tiden måste be om nya pennor. Pennan är och har länge varit ett betydelsefullt redskap i vår kommunikation med omvärlden och är även en av många tekniska uppfinningar som underlättat vår vardag och då inte minst i skolan. Jag tänker att man i skolan kan inleda med att prata om vilka olika redskap vi använder oss mycket av i till exempel skolan för att låta eleverna skapa en gemensam lista som man kan spara för framtida bruk till ett fortsatt forskande kring de olika redskapen. Men vid det första tillfället exempelvis fokusera på pennan, enligt Ahlrik (Muntlig kommunikation, 100208) är det bra att börja undersöka enklare teknik och då ta reda på vad blyertspennor är gjorda av och hur de tillverkas. Här kan man använda sig av samhället som resurs och om det finns möjlighet gå på studiebesök för att bli mer insatt i tekniken. Eleverna kan även få ta reda på hur pennan har utvecklats i ett historiskt perspektiv och vilken betydelse den har haft för människan. Jag tänker att man även kan gå ut i naturen för att låta eleverna göra egna kolpennor varifrån jag fick inspiration från dagen på Aspö gård. Enligt kursplanen i Teknik (Utbildningsdepartementet, 2008) är syftet att så långt som möjligt göra vardagstekniken begriplig och synlig för eleverna. Jag tänker att man även kan bredda perspektivet genom att tillsammans ta reda på hur denna teknik påverkar naturen och vilka konsekvenserna blir. Förhoppningsvis blir eleverna stimulerade till ett fortsatt utforskande och får en positiv upplevelse till teknik även i skolan.

I samtycke med tidigare talare (Frida) har jag förstått att teknik är så mycket mer än vad man hade uppfattat det från början. Tekniken kommer in i så gott som allt om man tänker på hur tekniken har utvecklats fram tills idag, är all denna teknik i dagsläget verkligen nödvändig för att underlättar vår vardag tänker jag?

Referenser
Ginner, T & Mattsson, G (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur
Utbildningsdepartementet. (2008). Grundskolan, kursplaner och betygskriterier. Stockholm: Fritzes
Ahlrik, A. (100208). Föreläsning om Teknik för tidiga åldrar på Högskolan i Skövde.

Teknik i förskola/skola

När jag var ute på förskolan för att se vad jag kunde hitta för teknik var det datorn som jag lade märkte till först. Det satt några barn vid datorn och turades om att spela olika spel. Ett av barnen hade problem med ett av spelen, men istället för att ropa på fröken ropade han på sin 4-åriga kompis som kom och fixade det som inte fungerade med en gång. Det slog mig då att barn som växer upp idag har helt andra förutsättningar än vad vi själva hade när vi växte upp. Redan från väldigt tidig ålder använder de sig av denna teknik och är otroligt skickliga dessutom. När jag själv gick i skolan var det först på gymnasiet som datorn introducerades i undervisningen. Här kan man se att den tekniks utvecklingen verkligen gåt framåt. Något annat jag observerade var när barnen prövade sina tekniska kunskaper när de byggde och konstruerade saker. På "min" förskola har de en låda full med olika klossar i olika geometriska former. Dessa träklossar använde några pojkar till att bygga olika ramper och banor till sina leksaksmotorcyklar. De satt länge och funderade över hur de skulle kunna bygga ett högt hinder som samtidigt skulle vara stabilt nog att åka på. Som pedagog skulle man här kunna göra som Alhrik (muntlig kommunikation 100208) menade var viktigt, nämligen att ta med barnen ut i verkligheten. Genom att ta med barnen ut och titta på hur olika ramper är byggda kan man få dem att fundera över om de kanske behöver annat material eller om de kan konstruera rampen på något annat sätt.

Det är oerhört viktigt att förskolan och skolan ger barn och elever möjlighet att utveckla sitt kunnande om teknik och att de får förståelse för hur saker och ting fungerar eftersom vårt samhälle ser ut som det gör. Ett bra exempel på hur man kan göra detta har jag uppmärksammat från min förskola där de arbetar med Grön flagg. Det finns olika områden som de arbetar med och ett av dem är återvinning. Pedagogerna på förskolan har ägnat mycket tid till att prata med barnen om återvinning papper och barnen har börjat spara allt papper de använder så att det kan återvinnas. Genom detta arbete har barnen blivit medvetna om hur vi, genom att vi utvecklat olika tekniker, kan återvinna papper. På förskolan har de även startat upp en egen kompost som barnen får sköta om och då kan följa vad det är som händer med avfallet. Genom detta arbetssätt blir barnen mer medvetna om teknikens roll i samhället och hur tekniska lösningar i detta fall bidrar till något positivt.

Utan tekniska kunskaper kan det vara svårt att klara sig i samhället och enligt Ahlrik (muntlig kommunikation 100208) är det betydelsefullt att koppla tekniken till elevernas vardag. Detta håller jag med om och jag tror det är bra tror jag det är bra om man vill väcka deras intresse. De barn och elever som växer upp idag är omgivna av teknik hela tiden och de reflekterar nog inte över hur fort tekniken utvecklats under åren. Nuförtiden har nästan varenda människa en mobiltelefon i sin ägo, men hur såg den första telefonen ut och hur kommunicerade man med varandra när det inte fanns några telefoner. Jag tror att elever i skolan kan tycka att det är intressant att se hur det var förr eftersom den teknik som nu finns är så självklar för dem och för oss att vi inte kan tänka oss ett liv utan den. Precis som Ginner och Mattson (1996) skriver anser jag också att det är viktigt att ta med barn och elever ut i samhället genom exempelvis studiebesök så att de får se den teknik som man kanske pratat om. Samhället har mycket att erbjuda i form av bland annat museum, olika science centers och industrier. Det är nödvändigt att använda samhället som resurs om man ska väcka ett intresse för teknik och om man vill knyta an till barn och elevers vardag. Om man ska välja Ginner och Mattssons (1996) definition på vad teknik är så är det allt som människan sätter mellan sig själv och naturen. Förut har jag varit mer begränsad i mitt sätt att se på teknik efterom jag mer relaterat till tekniska prylar. Jag känner att jag nu fått större kunskap och förståelse för vad teknik faktiskt är och kan innebära och hur viktigt det är att tidigt grundlägga ett intresse för teknik hos barnen.

Referenslitteratur:
Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.