Innan jag började läsa denna kurs hade jag inte tänkt på att teknik är så mycket. Såg mest att teknik bestod av elektriska apparater som datorer, tv apparater och liknande. Har nu och kanske främst efter Anna- Stina Ahlriks föreläsning den 4/2 -2010 förstått att det finns mycket mer på förskolan och skolan som är teknik. Tycker även att Ginner och Mattsson (1996) beskriver teknik bra då de skriver att ”teknik är allt det människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösande process”(s.22). Utifrån detta citat tänker jag på vad jag sett på förskolan vad gäller teknik. På den fältstudieförskola där jag varit hade de ett behov av att få upp tavlor på väggarna som dels skulle vara för utsmyckning men även ha en ljuddämpande effekt. De såg också att vore roligt om barnen kunde vara delaktiga i skapandet av dessa tavlor. Vid detta tillfälle arbetade de samtidigt med tema spår på förskolan och pedagogerna tog tillvara på barnens intressen att göra spår tavlor. I skapandet av dessa tavlor ser jag att de använde teknik ur flera perspektiv. En teknik som användes var ”trycktekniken”. Barnen fick göra av tryck av sina händer och fötter vilket är en konst i sig då de måste fundera över hur mycket färg som behövs samt hur hårt de ska trycka för att det ska bli något mönster. De gjorde även mönster tryck av gamla däck från cyklar och leksaks bilar. Tekniken här kan jag se som att däcken är en teknisk pryl som människan har skapat för att ta sig fram och underlätta i samhället och när de nu blivit för gamla återanvänds de till att göra fina mönster av. Jag ser också att barnen genom detta projekt lär sig att det går att återanvända material till andra syften än vad det från början var avsedda för vilket jag tror kan ge barnen en förståelse för att man inte alltid behöver köpa nya dyra saker.
På förskolan fanns det även mycket byggmaterial som barnen kunde använda för att konstruera olika föremål vilket jag tänker är bra för barnen då de får prova olika byggtekniker. De fanns lego, jovoplattor, kapplastavar och återvinningsmaterial med mera som barnen kunde använda för att använda. Ginner och Mattsson bygga och konstruera är ett praktiskt arbete där barnen kan upptäcka grundläggande tekniska principer och egenskaper. De skriver också att teknikens egenskaper kan förstås genom att barnen får ta isär tekniska föremål med hjälp av olika verktyg. Barnen tränas då i att använda olika verktyg och samtidigt få fundera över vad olika föremål i en isär skruvad apparat har för funktioner. På den förskola jag gör mina fältstudier har de precis påbörjat iordningställandet av en teknikverkstad där föräldrar och pedagoger kan lämna skrotade tekniska apparater som barnen sedan kan använda för att skruva isär och undersöka. Jag ser det som ett mycket bra sätt för barnen att få undersöka teknisk utrustning och verktyg samtidigt som de kan upptäcka hur gamla föremål kan återanvändas. Tror även att teknik i tidiga åldrar kan få fler flickor att intressera sig för teknik.
I dockvrån på förskolan lekte barnen att de lagade mat och dukade åt varandra. Jag tänkte då att dessa hushållsföremål som tallrikar, bestick och köksredskap är tekniska föremål som människan utvecklat genom tider för att underlätta så mycket som möjligt för sig själv i vardagen. Ginner och Mattsson skriver att historia där man gör jämförelser i tid och rum är viktigt för att förstå tekniken och dess utveckling. De skriver även att hem och hushåll är lämpiga utgångspunkter för skolans teknikundervisning. Jag tänker då att man såväl i förskolan som i skolan skulle kunna utforma ett undervisningstillfälle där barnen/eleverna kan följa vispens historia och utveckling. Jag tänker att barnen kunde pröva att vispa till exempel grädde med olika typer av vispar först en pinne, sedan en visp tillverkad av björkkvistar för att fortsätta till metallvisparna, spiral och ballongvisp. Barnen kan även få pröva de mer avancerade handvisparna såväl manuell som elektrisk för att se vilken visp som är snabbast, ger bäst resultat osv. I detta undervisningstillfälle skulle det även gå att få in etik frågor i form av vilken visp som kostar mest att tillverka, vart och hur den tillverkas, miljöaspekter med mera.
Ginner,T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Vilken kul idè med de tryckta tavlorna! Här får ju barnen, precis som du skriver, en inblick i tryckteknik. Visst vore det intressant att arbeta med ett tema och se tryckkonstens utveckling från att använda relativt enkla medel till dagens stora maskiner. Kanske kan barnen få besöka ett tryckeri och få trycka egenhändiga kort. Du nämner också återanvändning av material och det förespråkar även jag. Andersson (2008)belyser detta i sin bok och vikten av att värna om vår miljö och som jag anser är en förutsättning för att vi ska kunna ha något kvar att överlämna till våra barn.
SvaraRaderaDu skriver också om "teknikhörnan" som är på gång och det verkar som fler och fler förskolor har fått upp ögonen och insett hur viktigt det är att barn redan tidigt får vetskap om vad teknik är. Ur ett genusperspektiv gynnar det flickor om de får tillgång till teknikens värld tidigt eftersom det i alla tider har varit "männens värld", precis som du antydet. Självklart behövs både kvinnor och män inom tekniska yrken!
I kursplanen för teknik, mål åk 1, står det att eleverna ska känna till olika material som vi använder i vardagen och genom leken i dockvrån så kommer de i kontakt med detta tycker jag precis som du. Jättebra idè att göra barnen medvetna om vispens historia och att de själva får upptäcka hur vispens utveckling har gått framåt. Att du tänker på de etiska frågorna ser jag som att du tänker steget längre och att du visar din inställning till hållbar utveckling, mycket bra! För om vi (blivande) pedagoger tänker i dessa banor och förmedlar det till barnen så tror jag att de redan tidigt får vetskap om vad hållbar utveckling är och vilken del man själv har i det.
Referenser:
Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap... Lund: Studentlitteratur.
Skolverket. (2002). Kursplaner och betygskriterier. Stockholm: Fritzes.